Att skapa en framtid utan att fundera på den
Ingen förnekar det förflutnas betydelse för framtiden. Det är med den som vattnets betydelse för sjöfarten. Dåtiden kan över huvud taget inte tänkas bort. Men framtidens betydelse för framtiden kan lätt tänkas bort. Åtminstone om man tittar i en nyligen framlagd statlig utredning om framtidens statliga forskningsfinansiering. Redan titeln ”Utvärdering av myndighetsorganisationen för forskningsfinansiering” på Madelene Sandströms utredning ger en antydan om angreppssättet. Det är en utvärdering av hur myndigheterna fungerat hittills som skall styra en framtida organisation. Det är ju inte helt fel. Man skall lära av erfarenheten och låta både god och dålig erfarenhet påverka vad man gör framöver. Utvärdering och lärande är goda ting. Men det betyder inte att dessa goda ting är allt som skall styra var vi gör i framtiden.
Det finns en hop med helt oställda och därför obesvarade frågor om hur den statliga forskningsfinansieringen skulle behöva se ut i framtiden. Vilka krav kommer att ställas på den forskning som skall finansieras? I vilka möjliga miljöer kommer den att verka? Vad skulle den kunna uträtta för Sverige? Framtidens möjliga utseenden diskuteras icke.
Nu blir det ju lätt så att Madelene Sandström som svarat för utredningen blir uthängd för dess totala brist på framtidstänk. Det är orättvist. Utredningen styrs av ett direktiv som utfärdats av regeringen. Dessa kan i huvudsak sammanfattas med en återkommande fras om att ”utredaren skall se över om organisationen och ansvarsfördelningen mellan myndigheterna är ändamålsenlig.” Den tydligaste beskrivningen av detta ändamål är ”att uppnå regeringens forskningspolitiska ambitioner om en svensk forskning i världsklass och som samtidigt är väl rustad och tillräckligt flexibel för att på bästa sätt kunna bidra till att utveckla framtida strategiska forskningsområden samt ta till vara den potential som kan finnas för innovationer och utveckling.” Utredningen har inte utvecklat hur den framtida omgivningen kan förväntas se ut och vilka egenskaper i ”systemet” som skulle kunna säkerställa regeringens ambitioner under dessa olika betingelser. Framtiden analyseras inte. Dåtiden analyseras. Det blir ensidigt.
Man verkar vilja titta bakåt och backa in i framtiden.
2008-04-24
